t-iulian.com

Jag verkar åter ha ställt till det för mig. Rejält den här gången också. Det är bara att konstatera den saken. Just kan jag göra det lyckligtvis. Men förmodligen är den tiden snart förbi, försvunnen som allt annat som varit fint, hållbart i mitt liv. Men nu är det borta. Jag orkar ärligt talat inte bry mig längre. Inte så konstigt egentligen. Jag har ju släppt allt annat som den här frågan om min fettförbränning till exempel. Så varför inte låta allt flyta vidare, eller sjunka. Det ser ut att kunna gå vilken väg som helst just nu faktiskt. För tillfället verkar jag närmast orörd av allt elände som väller över mig. Jag kan stå bredvid på sätt och vis och lakoniskt kommentera förödelsen. Detta tillstånd kommer dessvärre inte vara särskilt länge till, det är jag helt säker på. Snart brister alla fördämningarna och då kommer jag definitivt inte vara lika lugn längre.

Jag är lite rädd för sjukdomar den saken ska erkännas. Benbrott och skärsår och blod jag inga problem med men interna sjudomar skrämmer faktiskt vettet ur mig. Just nu ör jag rädd för att råka utför någon åkomma som förstör benen, benskörhet kanske. Jag har nämligen hört att det är vanligt i min släkt. Ytterst obehagligt skulle jag vilja säga. Det betyder ju att jag löper betydligt större risk än genomsnittet att drabbas av sjukdomen senare i livet. Undrar just om det finns något som kan förebygga det där. Är beredd att prova vad som helst i det här läget ifall någon säger att fermenterad bäverspillning har positiva effekter i det här sammanhanget är jag tveklösa beredd att prova det. Jag kan tänka mig att testa vad som helst faktiskt. Med en reservation förstås. Jag är djurvän så läkemedlet får inte innebära någon plåga för fjur när det framställs. Annars är allt ok.

Jag har börjat äta mycket ost den sista tiden. Tror att jag håller på att bli något av en konnässör på området. Egentligen gillar jag alla finare ostar. En personlig favorit för tillfället är en mögelost som heter O-viken och kommer från Östersund. Annars gillar jag som sagt det mesta utom gorgonzola. Jag fullkomligen hatar den osten, fy vad äcklig den är. Märkligt nog uppskattade jag gorgonzola ganska mycket för några år sedan. Men smaklökarna förändras väl. Kanske har det något med klimakteriet att göra. Jag ärligt talat inte men jag har hört att smak och sådant kan genomgå stora förändringar under sådana processer. Det kanske är det som har hänt i mitt fall. Fast nu vet jag ju inte ens om jag i klimakteriet. Egentligen verkar det rätt osannolikt. Jag har faktiskt inte riktigt åldern inne för att det ska vara sannolikt. Men man vet aldrig förstås. Konstigare saker har ju hänt.

Jag har blivit grymt sugen på att skaffa en pool den senaste tiden. Egentligen har jag väl alltid velat ha en sådan, så länge jag kan minnas faktiskt. Men det är först på senare år som jag haft de ekonomiska möjligheterna att skaffa mig en på riktigt. En god vän till mig var tidigt ute (i förhållande till vår övriga bekantskapskrets alltså) och skaffade sig pool både till villan och sommarstugan för några år sedan. Jag vill minnas att villapoolen mäter tolv gånger fyra meter och den vid fritidsnöjet är åtta meter lång. Nu är jag osäker på bredden vad gäller den senare poolen men rimlig gissning är att den är fyra meter bred den med. Jag kan förstås ha fel, det är mycket möjligt att poolen bara är tre-tre och halv meter bred. Men jag gissar ändå på fyra eftersom min vän är något av en sifferneurotiker som skulle ha svårt att leva med ojämna siffror i pooldimensionerna.

Nu är det dags igen. Jag måste köpa ny mobiltelefon. Nu kanske det inte låter så konstigt, folk köper ju nya lurar stup i kvarten för att ständigt ha det senaste med alla flashiga funktioner som de anser sig behöva. Så är inte jag, personligen gillar jag inte mobiltelefoner över huvudet taget. Jag skulle gärna slippa dem helt och hållet om det gick men tyvärr så måste jag i varje fall ha en som går att ringa med både i jobbet och så att folk kan få tag i mig privat. Men jag struntar i alla dess infernaliskt onödiga funktioner, jag har aldrig och kommer aldrig någonsin surfa med mobilen eller ladda ner någon satans infantil idiot ”app” som de tydligen heter. Men trots allt. Jag måste ha en så att folk kan få tag i mig och vise versa. Det är ofrånkomligt. Även fast det mesta av det här telefonanvändandet folk har för sig är skapade behöv som företagen kommit på för att kränga nya grejer helt enkelt. Just behöver jag av alla människor en ny lur. Det är inte för att jag vill ha en ny fin med tjusiga (onödiga) funktioner. Det är nämligen så att jag drabbats av urinvägsinfektion och måste springa på toaletten hela tiden. Igår var jag så stressad när jag skulle gå och kissa, pratade i telefon samtidigt gjorde jag också. Hur som helst tappade jag luren i toaletten. Alltså behöver jag köpa en ny. Den ofrivillige konsumenten kan man säga.

Jag har alltid önskat att jag hade bättre taktkänsla. Min brist på det området är nämligen slående. Visserligen gillar jag musik, jag är inte tondöv, men rytmen verkar aldrig ha letat sig in i mitt blodomlopp. Jag har försökt med allt möjligt, dans till exempel det går inte. Jag vet aldrig när ska flytta fötterna och så. Jag märker det bara när jag går på en helt vanlig konsert, någon som jag tycker om att göra. Det märks främst när det är dags att applådera mellan låtarna. Jag är nämligen helt oförmögen att ens klappa raka slag i takt tillsammans med resten av publiken. Det är nästan ett handikapp enligt min mening. Så här svårt ska det nämligen inte behöva vara. Frågan är nu om jag är helt befriad från taktkänsla på samma vis som komplett döva människor aldrig kommer höra mer eller om jag kan öva upp den. Det schysst ifall jag kunde göra det. För helt allvarligt så sätter det här problemet en del tråkiga begränsningar i mitt liv. Problemet nästan av samma dignitet som om gula fläcken på båda ögonen skulle lägga av helt skulle innebära för en professionell fotograf.

Jag funderar på om det inte kunde vara på sin plats med lite plastikkirurgi för min del snart. Det är nämligen så att jag börjar känna mig riktigt rejält saggig och det går ju faktiskt inte för sig i längden. Eller inte alls faktiskt, det är helt oförenligt med min publika image och egna personliga stadgar. Det måste bli ett slut på saggigheten och det nu. Dessvärre kommer jag inte på någon bättre metod än kosmetisk kirurgi (inte för att det är något fel på sådan). Jag behöver fixas till, det är ingen idé att idissla saken längre. Nu är det handling som gäller, det borde alltid vara handling som är ordet för övrigt. Äh men vad jag menar är att jag gått och dragit på det här lite väl länge. Det är dags att komma till skott innan det är försent för att fixa till en del saker. Något sådan får bara inte hända nämligen.